Gillar att umgås med vänner och familj Intresserad av att följa vad som händer och sker! Bloggar inte dagligen men ofta i samband med helger/ledigheter - så förlåt att jag inte hinner läsa andras inlägg den tid jag inte bloggar!

Jag som lever med pyskiskohälsa, har tre diagnoser. Går hos vux.hab Har gjort det sen 90-talet. Jag är jävlig psykisk sjuk. Det är igen som tror på mig. Dom vill bara svartmåla mig och mobba och kränkta mig, vara elakt mot mig och hotar mig m.m Vad ska man göra åt det? Jag far mycker illa av det och det tar mig på psyket. Dom lämna mig inte fred trots att jag har sagt i från! Lever med bland annat tvångsyndrow, deprimerad, ensamhet, utsatthet, besattighet m.m Äter flera mediciner som är starka! Näthatet tar över mitt liv m.m Jag har bestämd mig för att bli frisk även det tar år. Dom säger att min blogg är skit och bör inte skriva en blogg överhuvudtaget! Dom skriver dumma hemska saker där! Dom ska anmäla min blogg m.m Jag har rätt att skriva om min hälsa och mina känslor m.m

Ensamhet

Ensamhet kan vara underbart när man väljer det själv, men den kan vara påträngande och smärtsam när den är påtvingad. Denna sortens ensamhet har brett ut sig i dagens samhälle. Alla önskar närhet, kärlek och gemenskap – ändå är det många som till synes självmant drar sig undan. Rädslan för att bli avvisad, känna sig exkluderad, annorlunda och utpekad gör att man inte vågar ta risken att söka det man längtar efter.

En del människor är ensamma hela livet, andra under kortare eller längre perioder, medan det finns ytterligare andra som alltid tycks omgivna av vänner.

Att vara för sig själv behöver inte betyda att man känner sig ensam. Att vara bland många människor behöver inte heller betyda att man känner gemenskap.

Man kan känna sig otroligt ensam bland en grupp människor om man inte känner tillhörighet och acceptans, kanske för att man på något sätt sticker ut ”lite för mycket” genom hur man är eller ser ut, hur man tänker eller presterar i jämförelse med övriga i gruppen.

Upplevelsen av ensamhet präglas av våra erfarenheter

Hur vi upplever ensamhet beror i stor utsträckning på vilka erfarenheter vi bär med oss ifrån det förflutna, särskilt starkt formas vi av upplevelser från barndomen. Om vi har känt oss sedda och älskade som barn får ensamheten en annan kvalité och vi drar inte så lätt slutsatsen att ensamheten beror på att det är något fel på oss, att vi inte duger eller räcker till.

Men om vi under uppväxten känt oss oälskade, separerats från eller förlorat någon viktig person, blivit mobbade eller har andra jobbiga erfarenheter – då finns det en risk att man i vuxen ålder drar sig undan trots längtan efter gemenskap. Då kan ensamheten lätt tolkas på samma sätt som man gjorde i det förflutna; som att den är ett bevis på att man är oönskad och mindre värd. Då får ensamheten en helt annan prägel; den kopplas samman med en känsla av utsatthet, utanförskap och mindervärde. Då blir ensamheten betydligt mer ångestladdad.

Ett visst mått av ensamhet kan vara berikande. Det kan hjälpa oss att möta och lära känna oss själva och höra vår egen inre röst. Det kan underlätta för oss att komma i kontakt med vår egen kreativitet och att få insikter vi behöver för att kunna ta beslut i viktiga frågor som gäller våra liv.

Om man inte har så mycket obearbetade negativa erfarenheter av ensamhet i det förflutna blir det inte lika stor skillnad mellan påtvingad och självvald ensamhet. Det är en praktisk situation att förhålla sig till som inte nödvändigtvis behöver vara laddad med jobbiga känslor. Då är det också lättare att själv ta sig ur ensamheten.

Vad du kan göra åt din ensamhet

- Om du ser att ensamhet är negativt laddat för dig; försök att möta känslan istället för att fly undan genom att göra något som får känslan att upphöra. Det kan vara att ringa eller träffa någon, resonera med dig själv om varför du inte borde känna som du gör, lägga din energi på att försöka förstå varför du känner som du gör, anklaga någon (dig själv eller någon annan) för hur du känner, äta eller dricka något för att döva känslan. Ett annat vanligt sätt att ”fly undan” är att gå in på Facebook eller för att koppla upp dig med någon. Men då tränger du bara undan ensamhetskänslan tillfälligt.

- Vill du lösa upp den och bli fri så möter du den genom att välkomna känslan och koncentrera dig på att uppleva hur det känns i kroppen. Försök att andas lugnt och vara stilla – att vara närvarande i din kropp. Försök korta stunder i början, och begär inga resultat direkt. Uthållighet och många försök kan behövas innan du märker att det börjar kännas lite lättare. När du väl har gjort detta kan det vara helt ok att gå in på Facebook, försöka förstå varför du känner som du gör, eller åka och hälsa på någon!

- Försök att förstå vad det är som hindrar dig från att uppleva den gemenskap du vill, och bryt ner det i små steg som känns möjliga för dig att genomföra. Du vet att du träffar rätt när det ger dig entusiasm istället för att göra dig modlös och nedslagen.

- För någon kan det vara ett alltför stort steg att gå en buggkurs t ex, medan det för någon annan är precis rätt sak att göra. Om du ser att hindret är hur du ser på dig själv – börja jobba med det… Kanske du kan läsa någon självhjälpsbok, eller söka upp någon att prata med, vän eller professionell. Gör något som känns praktiskt möjligt utifrån den livssituation du befinner dig i; tillåt dig inte att fastna i en känsla av hopplöshet!

- Att åka på en retreat kan vara ett bra sätt att möta sig själv och sina rädslor – men också att uppleva den sortens ensamhet som kan vara oerhört kreativ och upplyftande. Du är ensam men ändå i en gemenskap, och det finns någon som du kan vända dig till om du behöver det.

Ensamma människor i din omgivning

När det gäller andra människor i din omgivning; Ta inte för givet att de upplever ensamhet på samma sätt som du! Många barn idag får inte den tid för sig själva och på det sätt som de skulle behöva – de är ständigt aktiverade - medan andra barn är ganska utlämnade åt sig själva.

Försök ta reda på om det är en kreativ självvald ensamhet, eller en påtvingad isolerande ensamhet innan du försöker göra något för att förändra situationen för någon annan.

 Tystnad om ensamhet

Detta gör i sin tur problemet ännu större. Vad många inte vet är att de inte är ensamma om hur de känner, för att inte tala om faktumet att de kan råda bot på denna ensamhet själva. Tyvärr finns det inte bara en lösning på problemet ensamhet. Det kan ligga flera olika förklaringar bakom varför en person kan känna sig ensam och flera olika lösningar på problemet. Men en sak är säker: vägen bort från ensamheten börjar hos dig själv.

Känna sig ensam utan kärlek

På grund av ensamhet känner många människor en grundläggande längtan att finna den sanna kärleken, samtidigt som de känner sig maktlösa i sitt letande. Att känna sig ensam och tänka att kärlek är någonting du måste finna för att kunna vara lycklig är vanligt. Detta går precis i linje med missuppfattningen att kärleken skulle existera någonstans utanför dig själv, och att du inte kan känna dig lycklig innan du finner den.

Denna misstolkning driver många att söka efter den där speciella personen som ska få dem att känna sig älskade. I situationen av att känna sig ensam är det lätt att tänka att kärlek bara existerar utanför dig själv. Att tänka i dessa banor kan tvinga in dig i ett smärtsamt omlopp av längtan och väntan.

Självkärlek - att slippa känna sig ensam

Du har säkert hört uttrycket ”du kan inte älska någon annan innan du älskar dig själv”. Trots att detta uttalande är något många fått sagt till sig sedan barnsben har de flesta en tendens att glömma bort dessa ord, i tron om att en kärlek uppstår först när du älskar någon annan.
Kärleken till sig själv är en ofantligt viktig faktor i alla människors liv.

I djupet av ditt känsloliv vilar de känslor du har för dig själv. Beroende på hur dessa ser ut, sänder du ut signaler om du är värdig att älska eller inte. När du älskar dig själv känner du dig redo för annan kärlek i ditt liv – kärleken från andra. Genom att lära dig hur du skapar en grogrund för kärlek i ditt eget liv, kan du få mer kärlek från din omvärld.

Hur man slutar känna sig ensam

Självklart är det ingen enkel sak att sluta känna sig ensam. Men om du försöker ta reda på varifrån känslan kommer och vad du skulle kunna ändra i ditt liv för att du känna dig mindre ensam, är du en bra bit på vägen.

Genom att inse att du är värd ett liv utan att en konstant känsla av ensamhet och genom att spåra vad som gör att du känner dig ensam, kan du hitta något som förhoppningsvis kan förändra din situation. Kanske finns det någon förening du kan gå med i? Det finns sociala grupper av alla dess slag: matlagningskurser, sportklubbar, bokcirklar... Känns det svårt att komma till kärnan av din ensamhet själv går det alltid att söka professionell hjälp. Att prata av sig hos någon är otroligt hjälpsamt och vanligare än många skulle kunna tro.

Att känna sig ensam utan en partner

Forskning visar att människor utan en partner, oavsett ålder, är mer ensamma än människor som är tillsammans med någon. En partner hjälper oftast till att skapa en struktur i vardagen och utgör en viktig del av ditt sociala nätverk. Vad som är viktigt att ha i åtanke är att en partner inte är en garanti för att du aldrig kommer känna dig ensam igen.

Naturligtvis finns det många andra riskfaktorer som kan göra att människor känner sig ensamma. Men i mötet med andra växer vi som människor. Vad som är viktigt innan du försöker finna en partner att älska och älskas av, är att inte glömma verktygen för att övervinna ensamheten ligger hos dig själv. Börjar du med att blicka inåt och se vad du själv kan göra för att må bättre, är chansen större att du träffar någon att växa ytterligare med.

Är en smålänska strax under 50 år, numera boende i Småland. Diagnosticerats med Asperger syndrom efter flera års kontakt med vården. Jag beslutade mig då för att starta blogga, mest för en ventilering för mig själv, men även för er som är intresserade av att läsa. Utöver min aperger är jag även har autism, utvecklingstördning. Är en språkig så tillvida att jag kommunicerar genom såväl talad svenska. Jag kan svenskt teckenspråk. Ni kommer att få följa med in i mitt liv och min vardag. Några av inläggen kommer att handla om min diagnos och tankar kring den, men ni kommer också att få läsa om mitt liv i största allmänhet. Varnar redan här att det säkert kommer bli en del inlägg om träning också då jag börja rida har gjort det länge samt skakat liv i det gamla hästintresset.

Mina tankar ska handlar för det medsta om livets gång och vardagen! Just nu mår jag relativt bra. Har gjort ett bra tag nu. Hoppas att det håller nu och fortsätter hela tiden. Jag är på toppen. Helt normal nu. Anser jag. Aldrig mer ner till botten. Jag var på botten ganska länge. Tack för att jag inte är där längre.

Jag är en glad och trevlig kvinna på  år! Jag bor i Småland och söker efter nya kvinnliga bekantskaper som liksom jag gillar att dansa! Jag vill gärna ha kvinnkompisar i åldern 40-60 som vill fara runt på dans i Småland! Hör gärna av dig om du vill veta mer om mig! Jag är en trevlig kvinna på  år från Småland!
Jag söker kvinnkompisar och aktivitetskompis i Småland!
Mitt stora intresse är dans och friluftsliv!
Hör gärna av dig om du tycker det verkar intressant! Jag är en ensam glad kvinna på  år som söker en aktivitetskompis!
Gärna en seriös och trevlig kvinna i åldern 40-60!
Du gillar dans och fara runt och dansa.
Hör gärna av dig om du är intresserad!